"Blomman"

  
                                         
       
               


Trött så in i..., har jag varit senaste dygnet, men fått sova ut rejält så nu är man på bettet igen. En händelserik och givande dag har det varit, trots att det regnat katter och hundar hela dagen.
Jag, AK och Elin har tillbringat halva dagen med att reka lokalerna på museét, och fått givande information av Ulf Edberg. Det börjar ju närma sig, den 7:e Maj är det vernissage med fest och allt, mer info om det senare.

Hur som helst, så börjar det mesta utkristallisera sig, det som såg näst intill orimligt ut för några veckor sen, har fått både form och substans, ska bli intressant att se och höra hur mottagandet blir från besökare och betraktare. Så pass mycket kan jag säga, att vi definitivt tagit ett par steg till i vårt kreativa tänk. Mycket tacksamma är vi förstås som fått möjligheten att ställa ut på Örnsköldsviks Museum, ett ställe värt att besöka oftare.

Minns min första utställning, och den första tavlan jag fick sälja. Motivet var en dragspelande kille som kallades för "Blomman", varför vet jag inte, men han vistades en hel del på Konstskolan, fick gratismat och fika, och ställde gladeligen upp som modell i både teckning och målning, medans han lät dragharmonikan ljuda på både gott och ont.
Minns att han svettades något rent otroligt, jämt och ständigt, vare sig han satt modell eller inte.
Svetten var något jag inte fick med på målningen, men den blev annars bra, med "Blommans" intensiva blick, koncentrerade hållning och den fina dragharmonikan. Rikligt med färg la jag på, tjockt eller pastost som det så fint heter, och lyckades med min då ringa kunskap ändå fånga uttryck och sinnesstämning, om jag får säga det själv, och det får jag väl.
Fick trehundra spänn för den, men minns tyvärr inte köparen.
"Blomman" , gick allt för tidigt bort i sviterna av alkohol och narkotika. Sist jag fick höra från honom så bodde han vid Södra station i Stockholm, och det är många år sedan. Men i mitt minne finns han alltid kvar, både som en bra modell, men också som en av alla som inte hittade, eller fick sin plats i tillvaron, tragiskt men tyvärr allt för vanligt.
Tänkte också på Gustav Frödings dikt "Gitarr och Dragharmonika", här en strof:

"Och stundom, när ledsnad mig trycker
och dagen mej känns för lång,
jag präntar och sätter i noter
små stumpar av allas sång"./eriksson


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback