För alltid för evigt.....e´en väldigt lång tid, puh!





Har man barnasinnet kvar som vuxen så är det väldigt roligt att vara en!
Jag kommer ihåg mej själv som tonåring.... Så vuxen kommer jag aldrig att bli mer! Vilken tur! När jag ser tonåringar så ryser jag när jag tänker på hur allvarligt allt var och hur vuxen man kände sig!
Ju äldre jag blir ju barnsligare blir jag....tror jag. Med åldern krymper behovet av att vara rätt....behovet av att passa in är borta! Nu är det barnen som tycker att man är pinsam och jag försöker tala om för dom att;
jag är jag och sånn här är jag ....så det så!

Min mamma hälsade på alla hon mötte, talade med folk i busskön, pratade glatt med kassörskan, sprang ut på morgonen när tidningskillen kom cyklande och bjöd honom på en kopp kaffe i farten...Det var förresten Tord i Smalare än Tord i sina leopard fläckiga taits och sina convertibuls och pannband och sitt långa hår! Jag tyckte att min mamma var den mest pinsamma som fanns. Nu tänker jag att hon är den mest sociala människan som jag känt! Smalare än tord Tord minns än idag mamma fast detta är hundra år sedan.

Fåfängan! Man frös gärna bara skorna var snygga, man bar inte mössa för frisyren kom på sniskan, Man hade jeans utan långkalsonger oavsett hur många minusgrader det var för man såg så fet ut! Man målade ögonfransarna koboltblå och hade alltid för mycket rött på kinderna. Luggen kunde aldrig bli för hög med sprey och mousse! Och man var allvarlig!

Nu önskar jag varje dag att jag hade träffat mig själv som vuxen då...när jag var tonåring! Vad mycket grubbel man hade sluppit och vad mycket mindre man hade frusit och så mycket roligare jag hade haft! Ozonskicktet hade absolut mått mycket bättre! Jag hade sluppit äta så mycket  penecillin och öronen sluppit en hel del öroninflammationer!

För alltid för evigt är en väldigt lång tid ......men så mycket kul man hinner ha om man inte tar allt på så blodigt allvar! Om man lägger prestige, fåfänga och avundsjuka åt sidan och försöker att vara den enkla människa man är och känna att man duger och faktiskt bidrar till en skön värld!

Krukmakarn


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback