Peter Brown, Bullriver British columbia



Peter Brown

Vi reste i Canada år 1999. Vi var på bröllopsresa och utgick från Vancover. Med bilen åkte vi längs den amerikanska gränsen rakt väster ut 100mil. Där fann vi min farafars fars grav och vi åt till slut av hans rabarbertuva och fyllda av frågor varför han inte tog med sig sin kvinna och sina barn när han for. Varför han inte tog kontakt med sin son? Det här var en fantastisk resa i tid och rum som jag skulle kunna berätta om väldigt länge. Men det jag vill berätta om är vårt möte med en man med namnet Peter Brown.

Peter Brown bor i byn Bullriver i British columbia. Han sköter en stor fiskodling där man föder upp Öring som sedan placeras ut i naturen. Han är i dag runt femtiofem år. Vi blev under vår resa såsmåningom skickad att träffa honom. Han kände familjen som "adopterat" min farfars far som sin egen farfar eftersom dom var grannar och för att dom själva emigrerat från österrike. Han spenderade en hel dag med oss och skjutsade oss runt till olika människor som skrivit om bygden och som kände till vår Olaus....eller Olli som han kallades. Olli fanns med i text och bild och snart hade vi bara en lång promenad att göra för att se hans gamla jaktkoja uppe i klippiga bergen och en fisk att ta i Lemon lake. Lemon lake efter min farfars far Olaus Lemon.
Peter Brown som vi aldrig träffat tidigare och säkert aldrig kommer att möta igen ..gav av sin tid och engagerat guidade oss runt. När vi skulle resa vidare frågade vi hur vi skulle kunna tacka honom för allt han gjort för oss ...fullkomliga främlingar?  Hans svar blev;

- Jag har rest runt jorden flera varv och jag har så många gånger mött människor som hjälpt mej på olika sätt. Jag kommer aldrig att träffa dom igen så det här är mitt sätt att betala tillbaka till dom.

Den gyllene regeln
Så som du vill att andra ska göra mot dej så ska du göra mot dem.

Så enkelt så bra! I våras kom en engelsk familj hit. Dom fick bo hos oss tills deras hus var i ordning. Ett par veckor blev det. Att bo på hotel med två små barn i två veckor mitt i vinter e inte så kul. Berget bjöd på snö, skidor, varmasockar och trevliga kvällar.
Förra helgen umgicks vi ute på Mjältön. Emma och Julian ville tacka för att vi gjorde deras ankomst till sverige till den bästa. Dom kände plötsligt att bara för att vi flyttat hit är vi inte ensamma. Mina tankar gick till Peter Brown.

krukmakaren


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback