En kanna är en kanna är en kanna!

Jag älskar mitt jobb som krukmakare! För en kanna är en kanna men inte vilken kanna som helst! Att med händerna skapa saker som andra kan använda i sitt dagliga liv. En kanna ska bara fungera utan att märkas så mycket. Den får gärna vara fin. Till och med jätte fin men det viktiga är att när man använder den ska den bara vara en sån där bra kanna! Inga droppar som slinker efter och sölar ner! Så länge saker fungerar som dom ska tänker vi inte så mycket på dom. Men....om dom inte fungerar ger vi sakerna en irriterande uppmärksamhet.

Min nya tanke är att jag istället för att svära över saker som inte fungerar faktiskt ska lägga märke till allt som faktiskt fungerar alldeles utmärkt! Då kommer allt disfunktionellt att betyda mindre!

Den här veckan arbetar jag i köket och jag måste säga att jag trivs bättre i verkstan. I morse upptäckte jag att jag talade högt med min bortgångna mamma. Hur har jag hamnat här? Varför ger jag mej alltid in i saker som jag faktiskt inte helt behärskar!? Jag brände bullarna men lagade den godaste indiska gryta som serveras norr om Dalälven idag. Naan bröd med vitlöksmör. Mamma skrattar på sitt moln och säger ....det är bara sån du är!

Att glädjas åt det som faktiskt fungerat och inte fokusera på några brända bullar. Att det ska vara så svårt?
Krukmakaren