Inne på tredje dagen nu med feber, hosta och värk. Så less, men känner mej såpass att jag kan plita ner några rader. Fördelen när man är sjuk och liggandes i säng är att man kan koncentrera sig på det man vill koncentrera sig på.
Det är alldeles tyst i lägenheten, utanför lite ljud som kommer till och från, annars som sagt en välkommen tystnad i sjuksängen. Så ligger man där och faller in i olika faser av drömtillstånd, djup febersömn och en orkeslös tristess.
 Eftersom jag vare sig har ork eller lust att kravla mig upp till bokhyllan, TV:en eller tidningskorgen, sånt som kräver ett visst mått av fysisk ansträngning, så väljer jag att vända mig inåt, åt hjärnbalken till. Där finns mycket  att leta efter, så vad göra, luta sig gott och mjukt mot huvudkudden, blunda och börja minnas.
Finns så mycket att välja på, minnet är stort, frågan är, ska jag gå på känslor eller arbete, både och, eller bara låta det bölja fram. Väljer det senare.
Ser framför mig Eva-Lisa, Liliann, Håkan och jag, som sitter i kojan och ska till att snurra flaskan. Vi är väl en sisådär i 12-års åldern, Håkan snurrar och den flaskan pekar på ska välja en att kyssa. Tystnaden går att ta på, det är bara flaskan som vispar på golvet tills den stannar helt och pekar på Eva-Lisa. Peter, jag väljer Peter säger Eva-Lisa och går ut ur kojan. Jag följer efter, och så står vi där som två brottare och ska försöka hitta rätt ansats. Blev en fin puss vad jag minns, där vi stod och höll om varandra, tills Håkan avbröt bryskt, TIDEN ÄR UTE!

Dyker upp en bild på en arbetare som murar en vägg, ståendes på en byggnadsställning. I tredje klass utlyste Sparbanken som det hette då, en teckningstävling för lågstadiet. jag var en av pristagarna, och 2 Kr och 50 öre insatt på bankbok var priset, samt teckningen utställd i bankens fönster en vecka, så glad man var.

Nästa minnesbild är att det spöregnar, och jag står tillsammans med mina klasskamrater från Konstfack på Nationalmuseums trappa, och försöker så gott det går att gömma sig för skurarna. Det är Måndag och muséet är stängt, en miss av oss alla. Tore kommer på den geniala idén att vi ska slinka in på Café Opera och ta in något varmt innan vi beger oss tillbaka till skolan. Väl där inne på Operan vill vi kolla på varma dryck listan för att se vad gott som finns att få.
Går igenom den från topp till botten, varm choklad, varm choklad med grädde, kaffe, cappuccino, café au lait..hmmm, svårt och välja..Servitrisen kommer och tar upp beställningen, jag väljer en café au lait, låter gott då jag aldrig hade smakat det.
Så kommer dryckerna och jag får min, tittar på koppen och vänder mig till servitrisen och säger;
-Du, jag ville ha en café au lait, inte kaffe med mjölk. Kompisarna tittar oförstående mej och roande på tjejen som serverade.
Servitrisen böjer sig ner mot mej så nära hon kan, och nästan viskande säger hon, men vad fasen har du beställt då, café au lait ÄR kaffe med mjölk. TOUCHE!!

Nu dyker helt plötsligt Marcel Ducamps "Flasktorkaren" och Robert Rauschenbergs "Geten" upp någonstans från hjärnbalken. 
När jag började måla och teckna, så var van Gogh, Gaugain, Durer, Zorn och andra tekniskt drivna konstnärer favoriterna. Då var Design Design och konst var konst, och så fanns konsthantverk någonstans där mitt emellan. När Marcel Ducamps presenterade sina Ready-mades, alltså färdiggjorda vardagliga ting som Cykelhjul, flasktorkare m.m, och sa att det var konst, tog det hus i helsike.
Numera flyter allt samman, vare sig vi vill eller inte. Ett fiktivt själmordsförsök är idag att betrakta som en konstinstallation.
I min minnesresa så är nog det mesta att betrakta som konst.
En kyss, ett pris, en rejäl tabbe och en massa annat som inte fått plats, är nog potentiella utställningsobjekt vad det lider. Det är bara att välja och vraka bland allt vi går och bär på, sen ha modet att lägga till, dra ifrån och gestalta efter sitt eget sinnelag.
Mod, morske människor.
Eller som storbrorsan sa när jag stod där vid hockeyrinken med nya skridskor; släpp sargen nu för f.../eriksson 
  

                                 



För att fylla två ganska stora rum med resultatet av våra tankar kring trådar känns svårt vissa dagar och enkelt andra. Jag var med delar av min familj på museet i tisdags och kände in rummen. Men när jag av ingengören fick frågor om hur, var och varför blev jag lite stressad. När vi sumerade våra ideer förra veckan tillsammans med Elin kändes det som om vi måste plocka bort en del saker för att utrymmet skulle räcka! I Tisdags fick jag en känsla av att det saknades en hel massa alster! Idag ska jag förtsätta med min skulpturala ide´med handpar och trådar! Andas djupt och......lugn in ...stress ut!

Lokalerna ekar tomma här och jag har vant mej vid att ha sällskap. Peter, Anna och Helena lyser med sin frånvaro! Inte ens hunden är här! Det är bara jag och p1 som ger rörelse åt rummet!
25 grader kallt och det knorpar när man går. Säga vad man vill men vackert är det synd bara att man fryser så. Nu stundar helgen och vi har inga aktiviteter på Bruksgodset. Det blir en heldag i brottar salen med Agnes på Lördag och jag hoppas att jag på Lördagskvällen ska hinna måla lite på en bild som har varit på väg ett tag. Söndagen önskar jag att den inte blir alltför kall och då vill jag åka skidor. Blir det fortsatt kallt ska jag bara elda och läsa och borra ner mig i soffan framför brasan!

Nu önskar jag er alla en trevlig helg och hoppas att ni liksom jag kan fylla den med innehåll av värde!
En god bok, trevligt sällskap, sömn, god mat, kärlek, motion, handarbete, varma sockar.
.....allt av största värde!/krukmakaren

                           



Snö, vattnet har frusit i köket, 22 minus, inte ens hunden vill vara ute! Visst det är mysigt att elda, kura med en kopp chai ......men inte i veckor! Eftersom vi söker och vill finna dom trådar som binder oss samman kanske min kalla morgon gör att jag spinner in mej i en längtan till sommaren. Trådarna leder till ett soligt gårdstun på sommaren när man har stått i köket och bakat. Efter att ha dukat upp alla goda kakor och bullar...alla goda smörgåsar och hängt upp dagens lunch meny och man får gå ut i solen och vända skylten till "Öppet"!
Man vänder ansiktet mot solen och känner att det kommer att bli en vacker dag med sol och värme!
Solen påminner om att dörren till orangeriet ska få stå öppen under dagen så att det inte blir för varmt där inne.

Det är dom gyllene trådarna som gör att man överlever! Jag har andra gyllene trådar som går åt ett annat håll också! Dom går till mina far och mor föräldrar, till min mamma. Dom är inte i livet längre men trådarna håller oss samman ändå! Glada minnen, varma känslor och kärlek!

Peter sitter i bilen på väg till Gävle. Han ska fira sin älskade mamma som fyller 80 år! Grattis Görel! Starka trådar mellan mor och son. Att veta att dessa trådar löper obehindrat genom tid och rum känns tryggt!
Om jag skulle börja tala om dessa trådar med min far skulle han krångla till det även om han mycket väl skulle veta vad jag menar. Trassel gör att man bara vill ge upp och snipp snapp klippa men trådarna håller oss vid liv och nått klippande blir det inte.

Jag önskar att ni samlar era trådar och sumerar vart dom leder....människor, platser, minnen, kärlekar?
C föreslår trådarna som löper i naturen! Tänk alla vackra djurstigar som löper kors och tvärs! När jag och hunden går i skogen på sommaren brukar vi följa dessa stigar och se vart de leder. Dom kan ibland vara så smala att man undrar hur dom kommit till? Om dessa trådar fanns på kartan skulle de täcka all skogsmark som en väv. Eller alla rågångar som löper genom landskapet! Har ni sett skogsmusens spår i snön? Som om en katt lekt med ett nystan som rullat i väg genom snön. Snurr och virr varr och man får känslan av att den inte visste om den ville gå dit eller dit!

Dom barn som kommer att födas i vår! Fysiska kärltrådar som knyter mor och barn genom navelsträngen. Men också redan innan själva livet...finns där trådar mellen barnet och omvärlden!
Nu har jag kommit över den frostiga starten på den här dagen och känner att jag nu är redo att ta tag i arbetet i verkstaden! Härligt!/Krukmakaren

                                                                   


En dag i förra veckan var Elin här för att vi ska få ihop våra utställnings planer. Vi har arbetat i temat trådar. Elin som är textilare arbetar ju med det som vi alla kanske först och främst förknippar med ordet trådar. Hon kommer att ställa ut sitt mästarbrev i form av en flossa matta! Det kanske inte säger er så mycket men det är en handknuten matta med kort tät lugg. Missa inte utställningen i Maj! Bara mattan i sig är värd ett besök! Jag kommer aldrig mer att ojja mig över monotona projekt eller tappa sugen mitt i........Jag har fortfarande svårt att fatta att man kan uppbringa så mycket tålamod att man orkar genomföra ett sådant projekt!

Peters trådar visar sig vara av metall och mina av både det ena och det andra. Jag har mest fokus på dom emetionella trådarna....dom som finns men som inte syns! Vi går runt och visualiserar trådar åt alla håll och kanter! Men vi har lovat oss själva att vi skippar allt ordbajseri och våra verk kommer att tala för sig själva utan svåra kopplingar eller vinklingar. Det kommer att vara trådar helt enkelt.

Jag lyssnade på p1´s kultur radio här om dagen där en lyssnare ifrågasatte när i tiden konsten inte bara skulle vara njutbart utan tvärtom vara provoserande, upprörande och gärna politisk? Visst ska konsten användas i alla syften....det är ju ett sätt att uttrycka vad man tycker och känner. Konsten ska synliggöra någonting. Men jag personligen är lite trött på konst som vill äckla, skrämma, väcka olust! Jag vill göra konst som väcker tanken till att se. Jag vill att konsten ska öppna sinnet och ge mej tanken...jaaa! Så kan man tänka och så kan det vara.
Inspirerande och lustfyllt! Jag vill vara glad!!!!

Har ni förslag på vad trådar kan vara skicka en kommentar
 och ni kanske kan ge oss en annan syn på saken!/Krukmakaren

                               

I helgen har jag haft fullt upp. Lördagen stod i utflyktens tecken då vi packade matsäck och lastade skidorna i bilen och begav oss ut i naturen. Vårvintern står i begrepp om att påminna oss om att det är den absolut härligaste tiden på året! Som småbarns förälder riskerar man att bli nitritförgiftad men lugn bara lugn...när barnen blivit lite större ...som mina kan man hitta på en massa annat man kan äta utomhus än hotdogs!
Några kilometer på skidor och sedan varmchoklad och pinnbröd med smör!
Vi har besök av en engelsk familjDet är fantastiskt konstigt att man ibland genom att visa andra vad man bör göra en solig februari lördag även påminner sig själv om de enkla grepp som finns att ta till för att få guldkant på tillvaron.

Som den Jämtlänning jag är lever jag i den villfarelsen att alla kan åka längdskidor. Dom som inte åker längdskidor kan men väljer att låta bli! Mannen i den engelska familjen har bestämt sig för att lära sig att åka längdskidor. Det är då man inser att vi har det hela gratis ...vi som får det från barnsben.

Krukmakeriet med café var i går söndag öppet, jag och Anna jobbade hela dagen. Vi firade alla hjärtans dag en dag tidigare. Muffins, tårtor och annat gott. Tyvärr hade vi inte så många besökare som vi hade hoppats på.
Alla hjärtans dag idag och jag har min mors gamla pälsmössa på mej för att hedra henne och min farfar. Farfar samlade under några år på sig dom mårdskinn som han sedan lämnade in hos en körsnär för att förära sina flickor varsin pälsmössa. Det var fem mössor som skulle sys! Min mor var så rädd om sin mössa att hon endast bar den vid högtidliga tillfällen. Idag har vi en fantastiskt vacker dag ...20minus, klarblå himmel och snö snö snö! Vitfrostade träd och vi firar dom vi håller kär! Idag bär jag min mors pälsmössa!

För att nu komma till skott i verkstan ska jag börja om där jag slutade sent fredag kväll! Det jag gjorde då har gått om intet och jag måste börja om! Krukan jag arbetade med då tog hela dagen att bygga och det känns tungt att kostatera att den spruckigt. Men ....
...det är bra för ödmjukheten inför hantverket och respekten för materialet. En liten titt i katalogen jag köpte på terracotta arméns utställning i Stockholm ger ett nytt perspektiv!/krukmakaren