Jag ser ljuset!

                               



Att kunna konsten att sluta i tid. När ska man vara nöjd? Det är så svårt så svårt! Att överarbeta i det oändliga och på så sätt tappa uttryck och mening det är ingen konst! Konsten är att kunna sluta i tid.


Man lär sig nya saker varje dag och framför allt lär man sig om sig själv. Om jag har arbetat med en skulptur i några dagar och faktiskt känner att jag har lyckats med min idee...grips jag av den onde själv och tittar än här och än där och tänker....bara lite till där...och där osv. Helt utan att jag har märkt det har jag förstört alltihop!
Leran är ett tacksamt material att arbeta i eftersom det i stort sätt är oändligt. Det finns utrymme för att göra om och göra om.


Vi har nu ett antal nätter haft ett magiskt månsken. Massor av snö har bäddat in skog och mark och träden ser ut som enorma skulpturer. Jag har haft förmånen att ha en hund som har velat gå ut i den bitande natten för en pink.Därför har jag sett det magiska blå ljuset och de knivskarpa linjerna mellan mörker och ljus.
Jag skulle ha kunnat springa ut med min allra vassaste blyertspenna och ritat linjerna. Hade ett djur passerat längre in i skogen hade jag sett det tydligare än på dagen.
När jag står där vill jag fånga känslan i färg och form.....men hur? Sedan kommer följdfrågan...varför! Jo för att jag tappar andan av det jag ser. Men jag inser snabbt att det är det storslagna som gör det. Det är att det är så stort som gör det så fantastiskt vackert. Så långt jag kan se....havsviken, skogen, vägen allt jag kan se ifrån min farstukvist. Beslutet blir att det får fungera som energi boost och att återskapa det vore att häda.

Nu ska den energi och den känsla som detta skådespel gav omvandlas och vårdas! Kanske det räcker till en skulptur och i eftermiddag en skidtur med barnen eller en lång promenad med hunden? 
                                                                                                               Vad vet jag.../krukmakaren


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback