Äppelträdet bär grenar med tung frukt. Skogen är fylld av skatter som bara är att plocka upp. Sylta och safta, förvälla och torka, skala och äta. Jag plockar Karl-Johan på vägen till jobbet! Åre pasta med sås på Karl-johan strösslad med västerbottensost och rökt ren. Mmmmmh!!!!

Rårörda lingon, knaperstekt bacon och Raggmunk! Tranbär och glass med varm kolasås! Nu skulle man kunna tro att jag är hungrig....men inte! Jag är bara så glad över allt som hösten har i sitt skafferi. Jag har kökstjänst den här veckan och har förberett chevreostpaj och marinerad fläskfilé, smörslungade brytbönor, sallad och vitlöksdressing, nybakade havrebaugetter med solrosfrö. Det ska jag servera till lunch i morgon.

Vi har nu gått in i öst moden på Bruksgodset. Vi har bara öppet för bokningar och vi kommer bara att ha café speciella tema söndagar. Julmarknad och adventsmys är inbokade och endast en helg med julbord.
Keramik verkstaden är öppet nästan varje dag. Vi kommer i höst att jobba inne i stan en hel del så det blir lite vimsigt med öppet tiderna. Keramik kursen startar 14september. Peter har sin målarkurs igång redan och min Elin sitter modell. Kan bli dyrt för mamma....måste väl lösa ut bilderna om dom blir bra!

Kom gärna in och säg hej och ta en kopp kaffe om ni har vägarna förbi!
Hej hopp Krukmakaren

Peter Brown

Vi reste i Canada år 1999. Vi var på bröllopsresa och utgick från Vancover. Med bilen åkte vi längs den amerikanska gränsen rakt väster ut 100mil. Där fann vi min farafars fars grav och vi åt till slut av hans rabarbertuva och fyllda av frågor varför han inte tog med sig sin kvinna och sina barn när han for. Varför han inte tog kontakt med sin son? Det här var en fantastisk resa i tid och rum som jag skulle kunna berätta om väldigt länge. Men det jag vill berätta om är vårt möte med en man med namnet Peter Brown.

Peter Brown bor i byn Bullriver i British columbia. Han sköter en stor fiskodling där man föder upp Öring som sedan placeras ut i naturen. Han är i dag runt femtiofem år. Vi blev under vår resa såsmåningom skickad att träffa honom. Han kände familjen som "adopterat" min farfars far som sin egen farfar eftersom dom var grannar och för att dom själva emigrerat från österrike. Han spenderade en hel dag med oss och skjutsade oss runt till olika människor som skrivit om bygden och som kände till vår Olaus....eller Olli som han kallades. Olli fanns med i text och bild och snart hade vi bara en lång promenad att göra för att se hans gamla jaktkoja uppe i klippiga bergen och en fisk att ta i Lemon lake. Lemon lake efter min farfars far Olaus Lemon.
Peter Brown som vi aldrig träffat tidigare och säkert aldrig kommer att möta igen ..gav av sin tid och engagerat guidade oss runt. När vi skulle resa vidare frågade vi hur vi skulle kunna tacka honom för allt han gjort för oss ...fullkomliga främlingar?  Hans svar blev;

- Jag har rest runt jorden flera varv och jag har så många gånger mött människor som hjälpt mej på olika sätt. Jag kommer aldrig att träffa dom igen så det här är mitt sätt att betala tillbaka till dom.

Den gyllene regeln
Så som du vill att andra ska göra mot dej så ska du göra mot dem.

Så enkelt så bra! I våras kom en engelsk familj hit. Dom fick bo hos oss tills deras hus var i ordning. Ett par veckor blev det. Att bo på hotel med två små barn i två veckor mitt i vinter e inte så kul. Berget bjöd på snö, skidor, varmasockar och trevliga kvällar.
Förra helgen umgicks vi ute på Mjältön. Emma och Julian ville tacka för att vi gjorde deras ankomst till sverige till den bästa. Dom kände plötsligt att bara för att vi flyttat hit är vi inte ensamma. Mina tankar gick till Peter Brown.

krukmakaren

Har man barnasinnet kvar som vuxen så är det väldigt roligt att vara en!
Jag kommer ihåg mej själv som tonåring.... Så vuxen kommer jag aldrig att bli mer! Vilken tur! När jag ser tonåringar så ryser jag när jag tänker på hur allvarligt allt var och hur vuxen man kände sig!
Ju äldre jag blir ju barnsligare blir jag....tror jag. Med åldern krymper behovet av att vara rätt....behovet av att passa in är borta! Nu är det barnen som tycker att man är pinsam och jag försöker tala om för dom att;
jag är jag och sånn här är jag ....så det så!

Min mamma hälsade på alla hon mötte, talade med folk i busskön, pratade glatt med kassörskan, sprang ut på morgonen när tidningskillen kom cyklande och bjöd honom på en kopp kaffe i farten...Det var förresten Tord i Smalare än Tord i sina leopard fläckiga taits och sina convertibuls och pannband och sitt långa hår! Jag tyckte att min mamma var den mest pinsamma som fanns. Nu tänker jag att hon är den mest sociala människan som jag känt! Smalare än tord Tord minns än idag mamma fast detta är hundra år sedan.

Fåfängan! Man frös gärna bara skorna var snygga, man bar inte mössa för frisyren kom på sniskan, Man hade jeans utan långkalsonger oavsett hur många minusgrader det var för man såg så fet ut! Man målade ögonfransarna koboltblå och hade alltid för mycket rött på kinderna. Luggen kunde aldrig bli för hög med sprey och mousse! Och man var allvarlig!

Nu önskar jag varje dag att jag hade träffat mig själv som vuxen då...när jag var tonåring! Vad mycket grubbel man hade sluppit och vad mycket mindre man hade frusit och så mycket roligare jag hade haft! Ozonskicktet hade absolut mått mycket bättre! Jag hade sluppit äta så mycket  penecillin och öronen sluppit en hel del öroninflammationer!

För alltid för evigt är en väldigt lång tid ......men så mycket kul man hinner ha om man inte tar allt på så blodigt allvar! Om man lägger prestige, fåfänga och avundsjuka åt sidan och försöker att vara den enkla människa man är och känna att man duger och faktiskt bidrar till en skön värld!

Krukmakarn

En kanna är en kanna är en kanna!

Jag älskar mitt jobb som krukmakare! För en kanna är en kanna men inte vilken kanna som helst! Att med händerna skapa saker som andra kan använda i sitt dagliga liv. En kanna ska bara fungera utan att märkas så mycket. Den får gärna vara fin. Till och med jätte fin men det viktiga är att när man använder den ska den bara vara en sån där bra kanna! Inga droppar som slinker efter och sölar ner! Så länge saker fungerar som dom ska tänker vi inte så mycket på dom. Men....om dom inte fungerar ger vi sakerna en irriterande uppmärksamhet.

Min nya tanke är att jag istället för att svära över saker som inte fungerar faktiskt ska lägga märke till allt som faktiskt fungerar alldeles utmärkt! Då kommer allt disfunktionellt att betyda mindre!

Den här veckan arbetar jag i köket och jag måste säga att jag trivs bättre i verkstan. I morse upptäckte jag att jag talade högt med min bortgångna mamma. Hur har jag hamnat här? Varför ger jag mej alltid in i saker som jag faktiskt inte helt behärskar!? Jag brände bullarna men lagade den godaste indiska gryta som serveras norr om Dalälven idag. Naan bröd med vitlöksmör. Mamma skrattar på sitt moln och säger ....det är bara sån du är!

Att glädjas åt det som faktiskt fungerat och inte fokusera på några brända bullar. Att det ska vara så svårt?
Krukmakaren

Vem har tid att blogga när sommaren står som spön i backen? Inte Peter och jag i allafall...uppenbarligen! Jätte tråkigt och jag ber om ursäkt. Det har varit en underbar sommar på många sätt och jag har njutit av den.
Vi har snart slut på keramik i vår verkstad och jag vågar inte gissa vilka mängder smör och kärlek som har passerat ut genom lagårds port´n under våra soliga månader. Så välbesökta som vi har varit i sommar har vi nog aldrig varit!!! Tack alla ni som tagit er tiden att komma in! Våra sommar tjejer som arbetat i köket har verkligen fått arbeta hårt. Tack alla ni!
Alla dessa unga tjejer som är fantastiska på alla vis har vi ju bara till låns då dom ju faktiskt ska ut i livet på större äventyr. Lite separationsångest får man allt men samtidigt önskar vi dom naturligtvis all lycka!

Ni som nu tror att vi lägger oss att sova på söta örat efter 14 augusti har helt fel! Vi går bara in i nästa fas. Mindre baka och mera skapa! Kurserna kommer igång i September och vårt stora trappuppgångs uppdrag ska verkställas.

Jag är så lycklig över alla möten i sommar! En kvinnlig keramiker från Key Largo bjöd in mej till ett konvent för keramiker från hela världen i USA nästa år. En annan familj boende i Texas har erbjudit mej boende hos dom under konventet. Möten med människor som alla är intressanta och givande. Nu ska jag samla alla intryck och smälta ner dom till former och färger och låta det bli ny keramik och nya färger. Vilken lycka det är att trött efter en mycket intensiv sommar konstatera att jag har världens roligaste jobb som innehåller så mycket. En blind kille var på besök en dag och då fick keramiken verkligen visa formen och känslan. Hur känns en bra tekopp?
Idag kom en man in i verkstan sjungande...han försökte göra en sång om Banafjäl. Amerikaner , tyskar, Nord afrikaner, sidensjöbor. När jag var hemma i Stugun passade några Stugubor på att besöka Bruksgodset.

Jag skulle kunna skriva så mycket mer om allt som hänt i sommar med bakluckeloppis, rockpub, musikkrysskvällar, quizkvällar, veteranbils visning och trubadurer eller varför inte familjedagen med får bingo. Sommargudstjänst och grundsunda musikkväll.

Nu har vi öppet till 14 augusti men sedan får ni hålla utkik efter våra aktiviteter på hemsidan och annonser!
Ska smälta sommarens intryck och återkomma mkt snart!/ krukmakaren