Alla miljöer som är kreativa lever i en magisk bubbla! Att få vara i den bubblan är en gåva och en välsignelse! Den ena bubblan är inte den andra lik med de är likväl besläktade! Jag är just nu i bilverkstan.För att ni ska förstå känslan av att vara här ska jag återge intrycken. Det surrar från diselvärmaren som kämpar för att bidra till en lite behagligare innetempratur. Man måste bära hörselskydd för att Ove ska kapa med rondellen. Det luktar olja och svets.

När dagen är slut kan man se vad som har hänt under dagen..man kan se vad man åstadkommit, ett resultat. Man är sotsvart om näsa och hals och det känns väldigt bra! Ibland drar jag mej för att tvätta bort det
Man måste vara lämpligt klädd för att inte måsta vara rädd för suts och damm! Jag har min gamla hellyhansen tröja som jag en gång ärvt av min bror. Jag har nu lärt mig att svetsloppor gillar min tröja! Dom har inga problem att hitta mitt ömma skinn genom den ulligafibern! Varmt järn doftar på ett speciellt sätt. Här liksom i min egen verkstad lämnar man där man är om kvällen och plockar bara upp verktygen nästa morgon för att fortsätta. Rörigt kan man tycka om man sticker in huvudet men väldigt bra för den kreativa processen.

Här råder en stämning som är rå men hjärtlig och jag är en av grabbarna! Och jag har lärt mig att allt som går snett är mitt fel! Men jag är van vid det så varför inte(hihi). Alla ni som nu undrar om det finns en kalender med tuttbrudar i den här verkstan så kan jag säga ....det gör det inte! Inte en enda rumpa! Skönt! Inte en enda Wonderbaum heller!

Krukmakaren

Jag önskar att jag aldrig tappar min nyfikenhet och min drivkraft! Jag vill aldrig bliva stur! Kan man behålla barnasinnet och nyfikenheten hela vägen ut? I min bekantskapskrets finns det människor som redan från barnsben väntat på att komma ifas med sin faktiska ålder. Det har jag funnit som en rolig grej. En liten kille med en gammalmans manér och personlighet. En femtioårig kvinna som fastnat i åttiotalets mode och frisyr för att det var då hon kände sig mest i fas!

I mina tankar har jag skrattat lite åt dessa mina studier av människans väl och ve. Men problemet är nu att jag redan som nioåring sa att jag inte ville bli stor. Men nu har jag ju fyllt 40 och jag borde ju känna mig vuxen någonstans snart! Tänk om jag pikade vid nio och sedan har det liksom inte hänt så mycket mer! Vad är värst? Att vänta på att bli 50 från det att man är liten för att den faktiska åldern ligger där eller att pika vid nio och vara färdig där? Båda varianerna känns ohyggligt läskiga.

Inte mycket att göra åt kan man tycka man är den man är och man får göra det bästa av det man har! Dagar som en här önskar man att alla fick uppleva. Klart blå himmel ett par minusgrader och gnistrande snö. Det fyller på batterierna och det är rena vitamin boosten! Jag fortsätter att svetsa och banka plåt ett par dagar till!

Krukmakaren

Det var det jag ville säga idag!
Som om ingenting har hänt! Jag förundras över hur saker och tings ordning är!?

Krukmakaren!

På insidan av alla vändande blad finns ett mönster av dig och mej. Om trädets rötter är vår historia och stammens årsringar är minnen av svunna somrar. Grenverket strävar mot ljuset och det som ska komma.
Trädet kan symbolisera hela livet ! Det är en ära att få skapa ett evighetsträd!

Det går framåt och nu är det inte mycket byggande kvar, nu återstår att måla trädet. Med rätt belysning så kommer det att bli magiskt! Jag kommer att meddela när det finns att se på plats!
Att vara i verkstan är så roligt. När jag lagom ska åka hem har jag svårt att lämna. Varför är det alltid så? När tiden är slut går det som allra bäst och det oavsett vilken tid man klev in genom dörren?  Varför kan man inte cynka in det bättre? Tänk alla fantastiska idrottsmän som lyckas toppa formen precis till dom stora mästerskapen. Jag hade aldrig blivit bra i rätt tid. Man kan ju inte be andra vänta lite bara för att mina formtoppar tycks komma när tiden snart är slut. Det vinner man inga medaljer på! Men det är väl därför som jag aldrig har haft några stora idrottsliga planer heller.

Men jag har faktiskt fått en medalj idag! Elisabeth på Spetten gav mej en present! Ett förkläde som hon sytt. Brodyr på ena sidan och ett träd på andra! För att jag är snäll! Tack Tack Tack! Jag kommer att bära det med stolthet!

Krukmakaren

Det här är Erika, vår Ångermanlandsbrud! Jag är ingen sådan, je e a jamtstorsh. Men kan hända det var länge sedan ni såg mej ändå! Jag har inte som Erika hamnat på stadens museum men väl i Birger Lindströms bilverkstad. Ganska dammigt men det passerar ganska mycket folk där...så ensam är man inte.

Vårt arbete med trädet går framåt och Ove och jag laddar varje dag för vad som ska hända nästa morgon. Vi har en plan! Svetsloppor innanför kragen och metallflis i ögonfransarna. Vi har väldigt trevligt och vi skrattar väldigt mycket. Vi talar som proffs och hoppas att detta jobb ska generera fler projekt ihop!
 Men ni som undrar om Bruksgodset sover på söta örat kan ta det lugnt. Vi har nu på Onsdag stickcafé och sedan lite bokningar. Fredagen den andra Mars har vi Quiz kväll med allt som hör till!

Har tankarna på allt oc
I

Nu har kylan tagit sitt magiska grepp! Det är krispigt och vasst, ofattbart jävla skit kallt! Förlåt språket men det är faktiskt den känslan som sammanfattar bäst. Nu har jag turen att kunna sitta inne och elda och behöver inte vara ute mer än nödvändigt. Men bara av att gå ut och hämta ved gör att näsan fryser ihop till en liten klump.

Mina tankar går till all den inspiration som finns att plocka av när det är så här kallt. Istappar, frost stjärnorna på fönstren, hängbjörkarnas frostklädda grenar som tungt böjer sig för kung Bore. Man kan hitta mönster och former för keramik, textila mönster ...stickning, virkning, tovning eller tryck. Träsniderier, snickarglädje till farstuvisten, brudklänningar. Tänk er en brudklänning ...stickad i tunna mohärgarns flor, olika längder och snettskurna linjer, lager på lager. Kanske i tunt lingarn.
Jag har en vän som jobbar på museet och hon har lovat mej en dag i deras skattkammare. Arkiven som rymmer alla dessa gamla slöjdföremål från svunna tider. Jag ska söka inspiration och försöka återuppliva gamla glömda former.

Vi hade vårt första stickcafé i går. Vi var inte så många men det var mysigt. Mitt mål är att jag såsmåningom ska kunna sticka en fin tröja med hjälp av den samlade kunskap som denna lilla grupp besitter. Förra året hade två av damerna...piff och puff..med sig sina Märta-stina stickningar! För er som stickar är detta inget okänt namn. Hennes mönster och speciella teknik är inget för nybörjare! Men hon designade mönster efter naturens egna och hon är ett lysande exempel på det som jag tidigare nämt...att översätta mönstret på frosten till ett textilt språk!

Det är bara att ta kameran och dokumentera och fånga former som sedan kan användas! Tänk er en brudklänning mitt under den varmaste högsommar som fått sina linjer av en frostig dag i Februari.

Krukmakaren