Vad förknippar vi med en lycklig barndom? Ingen kan väl ha missat debatten och frågan om foster/barnhemsbarnens rätt till skadestånd? Min vän Helena har precis fått sitt första barn. Precis som jag kände när mina barn kom..att dom hade en plats redan när dom kom. Det känns som dom alltid har funnits även när dom var nyfödda. Tänk när barnen kommer och den platsen inte finns!? Hjärtat gråter när man försöker tänka tanken att det faktiskt finns sådana barn.

Min barndom var fylld av kanelbullar och fräknar, skrubbsår och myggbett. Pappas och mammas gamla fastrar,farmor och farfar,morfar. Dragspel, gitarr och fisketurer. Kortspel och cykel. Det fanns alltid en vuxen att gå till...en vuxen som älskade mej och min bror. Somrarna var långa och hela världen låg för våra fötter. Även om världen kanske bara för dagen bestod av en fårhage hos farmor.
Jag försöker ge mina barn en ryggsäck fylld av just sådana minnen..både stora och små. Ge dom chansen att bygga upp en inre krets av betydelsefulla vuxna som ine bara består av pappa och mamma.

Tänk att det finns barn som inte ens har haft en vuxen att vända sig till. Jag kände en gammal dam som föddes med barnförlamning och hon hamnade på vanföreanstalt. Där lämnades hon ensam utan mor och far under tre år och hon fick inte åka hem ens över julen. Hon var 4 år när hon skrevs in. Man ansåg att det var för uppslitande för barnet att föräldrarna kom och hälsade på så dom fick besöksförbud!  Hon tvingades äta havregrynsgröt som hon kräktes upp. Då fick hon äta även det. Så såg det ut och det ansågs vara i sin ordning.

Kunde man skulle man vilja veta hur dom tänkte när dom trodde att det skulle vara bra för barnen! Ett kärlekslöst liv utan tröst och trygghet. Utan glädje och frihet att vara barn. Att tvingas se om sin rygg och somna ledsen.
Jag tror inte att alla pengar i världen kan kompensera en tappad barndom men dat kan få svida lite i samhällets skinn att man låtit barnen gå igenom ett helvete. Ett helvete som dessutom brinner vidare i dessa trasiga själar livet ut!

Krukmakaren

Har ni tänkt på att när man tittar på engelska kriminalfilmer eller engelskt drama händer nästan alltid samma sak!
Om det sker ett mord eller någon annan strörre katastrof så är det alltid någon som föreslår att man ska sitta ner och ta en kopp te! Är det verkligen den bästa lösningen? Om jag var närvarande skulle jag gå i taket om någon föreslog att jag skulle sätta mig ner och dricka te i en sådan situation! Att sätta sig ner och begrunda situationen och försöka tänka klart vore en bra idé...men att saker och ting skulle lösa sig genom att dricka en kopp te...njä!

Vi norrlänningar har nära till att ta en kopp kaffe. Det kan aldrig vara fel att ta en kopp. Vi har ett fantastiskt gott kaffe hos oss på Bruksgodset! Ett Göteborgs kaffe som heter Carls kaffe! Jag har gått en barista kurs för några år sedan och kom hem med tankar på att skaffa en kaffe maskin och servera lite olika kaffedrinkar. Men här har vi redan så gott kaffe att det inte gick att motivera ett dyrt inköp av en kaffe maskin. Ibland kan jag känna att vi tvingas välja i alla lägen mellan massor av alternativ och att detta faktiskt bara bygger stress! Här kan man välja kaffe eller te! Ett väldigt gott kaffe som inte kräver att man ska komplitera med sjutton andra varianter...den står sig! Svenskar älskar kaffe!

När vi bodde i stockholm och jag var ute med barnvagnen var vi ibland på Nytorget på söder. Där finns en jätte fin lekplats. Jag skrattade åt alla stressade mammor och pappor som "rastade" sina barn där! Dom gick med mobilen i handen med snäcka i örat och en kaffemugg från seveneleven i den andra. Följande sina barn för att hålla uppsikt samtidigt som dom drack kaffe och talade i telefonen. Det såg ut som om barnen styrdes med fjärrkontroll (telefonen). Istället för att stänga av mobilen och njuta av en stunds samvaro och en god kopp kaffe!
Jag önskar att man såg sig själv utifrån så att man kunde säga åt sig själv att ta vara på stunderna som faktiskt betyder någonting!

Min farfar drack sitt kaffe på fat. Dom stunderna på kökssoffan mitt emot min älskade farfar och hans sörplande är ett kärt minne ! Man behövde inte prata så mycket men det sades en hel del genom tystnaden ,stunden och det heta kokkaffet! Kaffe tåren den bästa är av alla jordiska drycker ...sjöng min mamma ofta!

Krukmakaren

Nu har jag jobbat i köket dag två och har två kvar att göra den här veckan. Tror att jag måste jobba i keramiken några timmar i helgen. Jag längtar. Men nu vill jag dela med mig av vad jag har för höstmeny på Bruksgodset i morgon. Det är ett bokat gäng på 42st.

Det blir en höstbuffé

Rostbiff och potatis/västerbottenspaj med persilja.
Svamprulle med trattkantareller, morot och lök
Surdegsbröd
rårörda tranbär
Veckosallad med ört vinegrett.
kall vitlökssås

Mitt problem i köket är att jag måste känna mig nöjd och stolt över vad jag serverar. Igår kväll var jag och Peter ute och plockade trattisarna som ska serveras i morgon. Surdegen har ni ju redan hört allt om. Allt detta sammantaget kan ni förstå att det är tur att jag inte får någon lön! Då skulle ingen ha råd att äta hos mej! Nåja jag har sett många exempel på att man inte blir lycklig av pengar så det är lika bra att jag är utan ...för jag ser mej själv som en lycklig person.  Nu kommer vi under kvällen att få besök i huset av keramikkursare, oljemålningskursare och glada stickcafé gäster. Jag önskar att fler ville komma och dela våra onsdagskvällar med oss! Man blir glad långt in i själen av allt mys pys och all kreativitet!

Krukmakaren

Jag gjorde ett kärleksträd åt en klass i våras. Dom ville ge det till sin fröken som tyvärr skulle sluta. Ett träd som fyllts med korta hälsningar från barnen på bladens ena sida och barnens namn på den andra. Min dotter fick i uppgift att samla in vad barnen ville skicka med fröken för ord och hälsningar. Snart kläddes trädet av barnens löv. Ord som ...kärlek, cool fröken, smart, snällast, matte och "hej då". Eftersom jag inte var med vid överlämnandet hade jag ingen aning om hur det tagits emot. Efter någon vecka frågade jag en av barnens mamma om hur det hade gått. Hon sa...
ja, jag frågade min dotter och hon var lite tveksam för fröken hade börjat att grina när hon fick trädet! Så, så där jätte glad hade nog inte fröken blivit!

När man är barn kan det naturligtvis vara så att det är svårt att skilja på tårar och tårar. Men jag tog det som en komplimang och det kändes som om ide´n med trädet var aldeles lysande. Om fröken hade gapskrattat åt det hade det inte känts lika bra. Om man sätter sig in i barnens värld är det mycket som är skruvat och tvärt om. Jag minns många situationer från min barndom som var förvirrande. Dom allra värsta var när man kommit upp i den åldern att man förstod en del och sedan fyllde i glappen med sin alltför livliga fantasi. Då kunde den mest vardagliga händelsen bli katastrofal. Nämnde jag att jag var ganska katastrof orienterad på den tiden..så glappen fylldes ofta i med död och förintelse och allmänt elände.

Första gången jag var i London stod jag nere i tunnelbanan och skrattade tills tårarna sprutade. Om ni har varit där har ni både hört och sett vad som sägs och skyltas överallt! Mind the gap! Mind the gap! Se upp för mellanrummet! Jag skulle vilja säga att det gäller inte bara i Londons tunnelbana har man egna eller andras barn i sin närhet...MIND THE GAP!

Kram krukmakaren

Det är en konst att begränsa sig! När man har lust och nyfikenhet är det inte så lätt att hålla sig i spåret!
Silversmide, tovning, textil, måleri, snideri allt allt vill jag pröva och allt vill jag göra! Men tiden räcker inte till. Ska man bli riktigt bra på någonting måste man fokusera. Man måste lära sig materialets inre väsen och veta vad som händer under skapandets gång för att få ett önskat resultat.

Skapandet i sig kan ju föra oss in på okända vatten ganska snabbt. Om det material du i vanliga fall jobbar med inte lämpar sig till det du ska göra. Frågan är om det ska styra dej eller om formen på det du ska göra får styra material valet? Nu råkar vi vara i ett sånt läge....leran fungerar inte till just detta projektet, därför ska det göras i metall. Jag kan verkligen ingenting om metall och svets. Vilken tur att det finns andra att ta till hjälpen!

Men nu var frågan ..Måste man begränsa sig eller är det okej att låta det spreta iväg åt alla håll? Jag tror som sagt att ska man bli riktigt bra på någonting måste man ge det mycket tid. Men man måste också kunna ta intryck från andra världar för att utvecklas inom sin. Man måste vara ärlig och uppriktig i sin självkritik och ha en strävan om att alltid kunna göra saker ännu lite bättre. Krukmakare och keramiker som gjort sig ett namn kan man ofta känna igen utan att vända på saken för att läsa under.....jag kan stöta på mina egna saker utan att komma ihåg att det är jag som gjort dom! Då spretar det fortfarande lite mycket ...kanske! Själva spretet kanske inte gör så mycket igentligen men det får gärna kona ihop sig lite mer.....

Peter har haft helgkurs i helgen. 9 glada amatörer på plats. Problemet är att kurserna tenderar att bli ett productions tillfälle....mer än ett tillfälle att lära sig hantverkets väl och ve. Hur ska man komma åt det problemet?
Å ena sidan å andra sidan. Man skulle önska att när man får tillfälle att vara i vår verkstad skulle man vara mer sugen på keramikens mysterium och skönhet. Formgivning och praktiskt tänkande.
Alla förslag mottages med glädje och lyhördhet!

Krukmakaren

Har man bara ett visst antal hjärtslag sig förfogat...har man bara ett visst antal steg att ta? Idag går mina tankar lite kors och tvärs! Helena har en dotter som är bara två veckor gammal. För två veckor sedan dog en av mina fastrar...inte ens fyllda 70. Harry som blev en vän till mej genom verkstan somnade bara in en natt för att aldrig vakna mer. Vad kan vi göra ? Man slängs mellan hopp och förtvivlan ena dagen till den andra. Att någon som man mött bara dagarna innan ..fullt frisk...bara har försvunnit in i världs alltet.

Min tro ger mej dock styrka. Jag tror nämligen att döden bara är ett steg in i en annan fas. Även om vi som är kvar är ledsna och känner saknad så finns det en mening i det som vi inte kan förstå. Det vi kan göra medans vi går omkring här är att älska vår nästa och vara snäll! Bry oss om varandra och inte tjaffsa om sånt som faktiskt saknar betydelse i slutet! Var snäll! Gör saker som får dej och din omgivning att må bra!

Använd hela känslo registret! Var dej själv och skit i hur du tror att andra anser att du ska vara! Var den du är! Vi har inte råd att springa omkring och spela allan. Vi föds och vi dör alla...det är upp till oss själva hur vi använder tiden där emellan. Jag försöker att ta tillvara den tid som jag har och tillminne av min mamma som inte fick leva livet hela vägen...känner jag att jag är skyldig henne det.

Nu ska jag bara vara snäll ..hela helgen.

Krukmakaren

Varför ska man gå kurs? Man kan fundera över kursens syfte. Den fyller sitt syfte hos den enskilde personen. Lika många syften som deltagare skulle jag gissa. Man vill förkåvra sig..man vill träffa andra likasinnade..man vill skapa..man vill få en kontrast till sitt yrkesliv..man vill göra någonting tillsammans med någon..jag kan fortsätta länge. Det som ger mej inspiration är framför allt att möta människor som ser på keramiken på ett helt annat sätt än jag. Det triggar igång min hjärna. Nu har jag kommit igång med drejningen och det känns väldigt roligt.
Det är så mycket ogjort så jag har bromsats upp av att jag inte vet var jag ska börja.

Att vara en luststyrd människa är både på gott och ont. Men nu är jag den jag är och kan se att så har jag alltid varit. Man får lära sig att utnyttja det som är gott i det. Jag vill tacka mina kursdeltagare för att dom fungerar som en katalysator. Alla har kommit till Bruksgodset med samma intresse men med olika mål.
Har du den minsta tanke på att gå någon kurs av något slag...tveka inte ..bara gå! Det är så roligt och man får träffa nya människor som man annars inte skulle ha träffat.

När jag bodde på Gotland läste jag en kurs i Spanska eftersom jag ville träffa andra människor än dom jag träffade på jobbet. Det visade sig att det inte blev så socialt..och jag har inte vidareutvecklat spanskan sedan dess..inte ens varit i något spansktalande land. Trot eller ej..nu har kursen fyllt sitt syfte även om det gått många år! Olle min son läser Spanska i skolan och vi gör läxorna tillsammans! Och jag kan hjälpa honom!
Om den nya kunskapen inte kommer till användning direkt så är den inte tung att bära och rätt vad det är så kommer den till nytta!

Krukmakaren

Brödet blev så gott! Nu ska jag hitta former i livet för surdegsbrödsbakande! Mina barn tyckte att det var jätte gott. Där har vi ju den tongivande jurygruppen som faktiskt styr en hel del. Idag ska jag göra ett nytt försök med vetesuren och ett nytt rågbröd med rostat havre. Ett bröd med lågt gi. Innehåller endast sockret som äpplet innehåller. Nu är jag såld! Vi har som många andra haft lingongrova som vårt favoritbröd länge. Det känns nyttigt och bra men!....det innehåller påtok för mycket socker. Möglar gör det inte heller....det blir bara tråkigt när det blir gammalt.


Nu är tiden att fylla på i ladorna inför vintern. Det är en härlig känsla när men får skörda vad naturen ger. Undrar om det är genetiskt....ett nedärvt beteende. Våra förfäders slit. Nu känns dessa sysslor mer som en lyx. Jag tänker på alla dom som missar detta! I vårt fall kommer ju inte dessa människor att knacka på våra dörrar under vintern och be om bröd men ...... Man blir ju så rik av att få gå i skogen , av att få koka sin sylt eller vad det nu är man gör! Själen mår bra! Jag var hos Linda på höstkrans kurs och vi bygde otroligt fina kransar av sådant som Linda plockat i skogen(lindasblommorochdesign.blogg.se) Ännu ett sätt att ta till vara det som bara finns om knuten.


Trot eller ej men jag ska binda fast mig själv vid drejskivan nu i ett par timmar! Nu ska jag hittat den där formen som jag sedan bara inte kan låta bli att göra! Om jag kan kanalisera surdegsbrödsbakskänslan till drejningen så är jag tillbaka i matchen! Jag ska skicka keramik till en julmarknad i Toronto. Vårt skolprojekt måste få en form, vi ska ställa ut på Ödbergska gården, ska göra skisser av trädskulpturen....det finns en del att ta tag i om man vill.Man kan ju inte baka hur mycket bröd som helst! När jag studerade kallades detta avancerad studieflykt. Under mina högskoleår städade jag väldigt mycket för att slippa läsa! Och ni som då känner mej förstår att då var det alvarligt! Jag hatar nämligen att städa..


Håll tummarna att jag i morgon kan skriva om nya former och keramikens under!

Krukmakaren/ Bagaren

Nu har jag plockat mängder av svamp! Laddat frysen med kantareller och torkat Carl johan. Det borgar för en härlig höst med bra böcker tända ljus, goda soppmiddagar och till det ska det vara surdegsbröd!
Mitt första försök ...och det ser mkt bra ut! Rågbröd med solrosfrön och rivet äpple. Imorgon ska jag sätta en vetesurgrund på nytt ....den första ville som inte vara med idag. Om jag får rutin på detta ska jag sluta köpa läskiga bröd i påse som innehåller gud vet allt. Matbröd är roligt att baka för det är inte så mycket söl!

Verkstan gapar tom och jag har lite svårt att hitta början på tråden som ska leda mej in i productions fasen. Men det har hänt förr och det kommer att hända igen...att jag tappar tråden en stund för att sedan hitta den på ett inte allt för självklart ställe. Känns inte alltför hopplöst. En av mina bästa inspirations ställen är hemma hos Anna! Hon har mängder av min keramik hemma. Sådant som jag har glömt att jag gjort! Hemma hos Helena måsta jag blunda för hon får mycket som jag annars skulle ha kasserat...hon räddar många saker från döden döden. Det gör att allt snett och vint har fått ett nytt värdigt liv i Idbyn. Men för mej ser det inte riktigt bra ut. Måste tillägga att hon fått en del saker som faktiskt var bra också.

I helgen har jag möblerat i den kommande jul boden- bagarstugan...och det kommer att bli så himla bra! Nöjd! Det är en fröjd att gå in där...när man som jag ser hur det blir med hyllor korgar skåp och lådor fyllda av hantverk och mathantverk! Nu gäller det bara att hitta tråden och sätta fart! Jag vill åter igen hänvisa till livskraft i högbyn.blogg.se där ni kan hitta Lindas kurser och behandlingar om ni vill ha inspiration i mängder! Hej hopp!

Krukmakaren

Det svåra med att driva ett företag där konsthantverket ska bära dina inkomster är att det inte räcker. Man måste ha ett kompliment...om man nu inte lyckas slå stort och få ett namn. Jag har inte den lyxen att jag bara kan ägna mej åt mitt hantverk. Café och konference bär hyran för lokal och el. Men nu måste ju jag även sköta dessa delar. Mitt problem just nu är att jag mellan dessa dagar har svårt att få ro i verkstan eftersom jag tänker på hur jag ska lösa det andra. Jag ska nu i helgen tänka ut ett sätt att lära mig att fokusera och lägga min energi på rätt saker. Energitjuvar som vill åt min kraft måste reduceras.

En rolig nyhet är att vi kommer att omvandla bagarstugan till en liten julbod under december månad. Vi kommer att fylla den med inläggningar, oljor, godis,surdegsbröd , hantverk, presentförpackningar mm. Elisabeth Eklund, jag och Helena ska samla våra ideer och skapa den där mysfaktorn som man behöver i december för att hitta känslan innan jul! Det ska bli superkul! Julmarknaden blir förstås höjdpunkten men adventsmyset ska också förgyllas med öppethållande av boden! Vi komer att under tidiga hösten flytta in och sedan ska hyllorna fyllas tills första advent!

Om du är intresserad av att vara med på julmarknaden kan jag tala om att det är dax att anmäla sitt intresse! Nästa vecka kommer jag att finnas tillgänglig i verkstan så ring gärna. Nu har regnet slagit av på intensiteten och jag ska ta hunden på en svamptur i skogen. Efter några extrem intensiva dagar unnar jag mig den lyxen och ikväll ska vi äta surströmming! Det ska bli fantastiskt gott!

Min önskan till er alla- trevlig helg!
krukmakaren

Jag läser väldigt mycket. Att se på tv har blivit ett stressmoment. Ofta går jag och lägger mej och läser eller lyssnar på en bra bok i stället. Min hjärna tycker om att se egna bilder till den historia som ges. Men igår....med stor förväntan började jag att lyssna på en bok av Peter Englund. En historisk återgivelse av första världskriget. 12 Olika människors upplevelser av krigets fasor. Men ibland blir ordvrickningarna så förbannat långa och krokiga att man tappat tråden på halva vägen. Att måla med språket är en konst men att måla så att motivet försvinner är tråkigt. Hur gärna jag än ville och hur motiverat entusiastisk jag än var gick det inte att få något grepp om boken.

Men jag skulle vilja be er att läsa; Flyga drake och tusen solar. Tyvärr kommer jag inte ihåg namnet på författaren men det är två sanna historier som skildrar en annan värld än vår. Flyga drake finns också som film.
Man kan behöva ladda upp med bra böcker nu när årets stora mys och pys tid är i antågande. Om vi har flera liv bakom oss har jag nog en rest kvar. Jag har nog varit igelkott någongång. Tänk att få raffsa ihop en lövkoja och rulla ihop sig där och övervintra så. Dom sänker sin puls till minimum och har väldigt långa andningsuppehåll. Förstå vad hjärnan under dessa syrebristens slummer ska kunna bygga historier och bilder hela vintern samtidigt som man har ett prassligt täcke av löv. Kan man få eu-stöd för att göra ett litet test tro?

Nu stundar andra göranden och låtanden. Stickcafé, keramikkurs och målarkurs i morgonkväll och det är bara att förbereda sig. Man ska inspirera, inspireras och framförallt ha roligt. Kurserna samlar många så olika människor men som har ett skapande behov gemensamt. Det är en rolig tid och jag ser fram emot att komma igång!

Krukmakaren

Jag hade inte tänkt att reflektera över gårdagens 11 september. Men nu kan jag inte låta bli. Förkyld och hängig som jag var igår spenderade jag en del tid inomhus. Tv´n stod på i köket och i mitt pysslande kunde jag ha ett halft öga på vad som pågick i USA. Hela dagen ägnades åt tioårs dagen.
Man kan inte låta bli att känna skräcken, paniken och smärtan när man ser bilderna från New York. Så fruktansvärt! Scenerna som tagna ur en amerikansk storproduction .... fast på riktigt. Jag mår fortfarande illa av att se när flygplanen flyger in i tornen. Man kan inte tro att det är sant.

Om man benar upp händelserna en aning och funderar över vad det är som är så jobbigt! Är det alla människoliv som går till spillo? Är det angreppet på samhället? Är det hatet, kriget,våldet?
Naturligtvis är det allt sammantaget. Men också ...dessa människor som i sin övertygelse om att det var rätt att göra så här och som för sin gud är redo att gå i döden. Hur kan man rättfärdiga att ta så många med sig in i döden. Vi kan inte förstå detta .

Den sida av terrorism som vi sällan hör någonting om är alla dessa vanliga människor som bor i dessa muslimska länder. Dom som är som vi...som bara vill leva i fred och som bara vill ge sina barn ett bra liv. Dom som dör varje dag i terrorismens spår! Någons mamma gick för att köpa grönsaker på torget samtidigt som någon annans son bestämt sig för att spränga sig själv ända upp till himlen. Varje dag händer samma sak som i New York fast på olika ställen i världen. Kanske inte med samma stora effekt för världen men med samma effekt i den lilla familjen. Vad händer med alla dom som är trogna muslimer men som tolkar koranen på ett annat sätt.Vad gör att det som hände i New York och det som hände på Utöja väcker mer känslor än det som händer varje dag i Afganistan, iran, Afrika.......Listan kan göras så lång. Varje dag dör människor som bara råkade vara på fel plats vid fel tillfälle. När terrorn visar sitt grinande flin nära vår egen verklighet blir det ett annat typ av hot mot vår egen person. Vi inser att det kan hända vemsomhelst varsomhelst.

En man som sörjer sin fru sedan 11 september 2001 sa..det ända vi kan gör är att leva vidare somvanligt för annars har terroristerna vunnit. Men hur kan man leva vidare som vanligt...ingenting kan väl någonsin bli som vanligt efter en sådan händelse? Jag förstår vad han menar men anser att det som händer i en familj när en anhörig rycks bort oavsett hur...så blir inte livet som vanligt efter det! Något fattas oss...för alltid.

En fattig Afgansk familj med sju barn där pappa dör tillföljd av en självmordsbombare kan därefter inte fortsätta leva som vanligt. Familjeförsörjaren är borta. Inte nog med att pappa fattas dom, dom har dessutom ingen mat, ingen trygghet. Vi är alla offer för dessa fundamentalister som tror att dom gör gott. Inte ens mot sina trosbröder gör dom gott. Inte mot någon. Jag kan ibland undra var guden finns i allt detta?

Om vi bara tänker tanken att det skulle hända någon av våra nära och kära någonting. Man kan nästan inte uthärda tanken. Det vi kan göra är att uppskatta varandra och värna om varandra. Ta vara på den tid vi har så att vi inte ångrar oss den dag det är försent. Att älska och våga visa det ....varje dag.

krukmakaren

Nu har båten dragits upp på land. Utemöblerna ska idag bäras in och det känns lite tråkigt. Men jag var tillsammans med andra glada människor hos Linda på kurs i Torsdags och vi fick under hennes trygga ledning lära oss att göra höstkransar. Synd att vi har begränsat med dörrar att hänga dom på! Så höstigt då regnet öste ner utanför stugan. Linda hade fyllt farstukvisten med vackra förvaringskärl innehållande mossa, kottar, blommor, blåbärsris mm. Inramat av Lindas totala omtanke. Ljus och värme! Om ni har chansen att åka till Linda på kurs eller varför inte en massage .....gör det! Jag har provat båda och vet att man mår så mycket bättre efter att ha upplevt detta! Livskraft i Högbyn!

Solen skiner idag och det är en mustig höstluft. Jag drömmer......Svamp kurser, Oljemålningskurser, stickcafeer, Keramikkurser, skogskurser, björnkurser .....men vänta nu, det har vi ju redan haft hos oss på Bruksgodset! Men jag menar...tänk om vi var en kursgård med självhushåll, boende och gästlärare, föreläsare, utbildningar. Samla likasinnade, oliktänkande och nytänkare, kreatörer, proffs och amatörer. Hela året fyllt av nya projekt.

Hur jag än vrider och vänder på mig så är jag bara en person och det är allt. Tänk om man kunde dela upp sig i flera delar så att alla delar kunde göra olika saker samtidigt. Det har jag provat även om jag bara varit en...det går inte, tyvärr. Men kanske kan man hitta former för hur man skulle kunna lösa det hela. Det som får minskat utrymme är mitt eget skapande . Men kan det vara det som är offret? Eller går det att hitta lösningar på det också? Idag ska jag plocka Tranbär och fortsätta drömma!

Hejhopp krukmakaren

Nì vet känslan ...när man ska hitta lösningen på en komplex situation. Man försöker med det ena och det andra men allt man hittar är en återvändsgränd. Jag har nu i ett par dagar försökt att lösa våra behov av lokal, kunniga människor, bilskrot. Jag tog luren och tänkte att Birger vet nog vart jag ska hitta det jag söker!
När jag talade om mitt besök på bilskroten och mitt behov av delar och inte hela bilar jublade han och sa...men välkommen! Det visade sig att han hade mer än nog med bilskrot som han ville bli av med..som han dessutom erbjöd sig att skruva isär bara han blev av med skiten!
På frågan om man måste blästra alla delar om man ska lacka var svaret ja! Var lämnar man in sånt blev min fråga.....det kan jag göra blev hans svar...och jag kan lacka också!
Men vet du någon som kan hyra ut en verkstads plats där man kan bygga ett fyra meters träd?....Hos mej kan ni vara ...jag har 250kvadratmeter verkstad.

Med ett samtal hade jag lokal, skrot, svets, blästring, lack , lastbil.....ja faktiskt allt som vi kan tänkas behöva!
Plötsligt händer det! Efter samtalet tänkte jag att ..varför började jag inte med Birger ..honom känner jag ju! Men kanske hade det varit för enkelt. Nu fick jag ju först köra huvudet i väggen ett par gånger.
Birger Lindström blev hjälten hela dagen!

Nu vet vi att vi kommer att husera hos Birger i Högbyn under hösten och det känns spännande att få lära sig att svetsa och skapa i ett helt nytt material. Hösten är en fantastisk årstid!!!!
Rackarns vad bra det här kommer att bli! Är du i närheten ..kom in och se her det går för oss! Vi börjar om någon vecka! Hej hopp!
Krukmakaren

Nu startar alla höstaktiviteter! Vi ska bygga ett träd...i metall! Kurserna fortsätter och till alla er som tänkt att ni skulle vilja gå keramikkurs hos oss är redan sent ute! Veckokursen är full och helgkursen är också snart fylld till bredden! Kryss och quiz fylls snabbt och det gäller att ligga på om man vill vara med!

I går hade jag en första gångs upplevelse...igen! Jag besökte en bilskrot! Jätte skumt. Högar och rader av gamla bilar. Det kändes som en kyrkogård för fordon. En enorm buss med sprayad text längs hela sidan som sa...bortskänkes mot bortfraktning. För mej startade allt detta en mängd skumma processer i huvudet. Alla dessa bilar...alla dessa föredetta ägare. Alla resor alla skjutsar alla liv. En enorm hög av bilar som pressats till små paket av skrot. Konstigt nog kan man fortfarande se att det varit en bil...en gång.

Rost och trasigt glas. En del demolerade bilar en del bara trötta bilar en del föredetta bilar. Killarna på plats såg det hela med väldigt praktiska ögon. Jag, sentimental och sorgsen över vad jag såg! Att tycka synd om en skrotbil verkar ju inte friskt. Men någon har ju haft en ide om den perfekta bilmodellen och ritat och klurat för att tillsist ha fått fram den optimala modellen. Ingengörer , designers, montörer, finansiärer. Hela kedjan! Och nu...
Någon har ju skrapat på botten av sin skattkista för att köpa den. Kanske lånat pengar av pappa. Kanske jobbat hårt för att få råd. Och nu....

Tänk om någon en dag kommer med en sprayburk i högsta hugg och skriver på min rygg ...bortskänkes mot bortfrakt! Jag kommer också att tappa funktioner med åren, Jag rostar redan. Min modell har nog aldrig varit riktigt modern och lär inte bli. Miljövänlig....sådär. Bensin snål - Faktiskt. Trafiksäker- inte alls. Rymlig och familjevänlig....ganska. Accelerationssnabb..nä. Klädsel...bekväm men inte snygg.
Mina utsikter som säljande bilannons skulle inte få någon att ens överväga ett bilköp. Kanske var det det som störde mej på bilskroten i går.

Men nu ska dessa bilar få ett nytt liv som träd! Ett stort träd med återvunna bildelar. En reinkarnation i miljötänkandets tidevarv. Så du som med sorg i hjärtat lämnat din bil på skroten....nu ska vi väcka nytt liv i plåten! Med svets och rondell kommer vi att förmedla en ny tid och en ny känsla tack vare dessa insomnade gamla bilar.

Krukmakaren

Jag är en trogen p1 lyssnare och jag prenumererar på tidningen Filter. Min radio går hela dagarna. Ring P1 är ett av favorit programmen! Dit kan man ringa och debattera vad som helst. Ofta ringer någon lyssnare och tar upp ett ämne sedan ringer någon annan in och tycker annat om samma ämne. Det här programmet får mej att känna mej ganska normal! Häromdagen....undra just om det är ett ord?- Ringde det en man som ansåg att han inte var rasist men han tyckte inte om andra kulturer! Vad är man då?

Mina tankar går till alla oss som kan släktforska bakåt i familjeleden. Jag själv är av valon släkt på farfars sida och på min farmors sida är vi Fransmän. Min morfars släkt drar in i Norge. Vi kommer väl alla någonstans ifrån! Sverige var mycket länge både Fransk och tysktalande! Delar av sverige hörde till Norge. Vår kultur i Sverige är ett resultat av att vi kommit någonannanstans ifrån. Om man reser i Canada så härstammar dom flesta som bor där från Irland, Norge, Sverige, Österike osv. 

Varför glömmer vi så lätt. Om vi hade ett rasande krig här i sverige och mina barn for illa skulle jag också fly! Jag skulle hoppas att jag fick komma till ett land som tog emot mej och min familj. För några veckor sedan hade vi en grupp människor på besök i cafét. Flertalet var nord afrikaner men från olika länder och med olika kulturer. Jag var ensam att servera och när fikat var slut reste sig nästan alla män och hjälpte mig att duka ut! Det har aldrig hänt när huset varit fullt av svenskar! 

Till vår kultur hör Jante! Du ska inte tro att du är nått! Du ska inte inbilla dig att du har något att komma med! Den där Jante bor här! Varför får vi inte lära oss att vi alla är unika och att vi alla bidrar! Varför får man inte vara nöjd och stolt över den man är och det man gör! Jag duger som jag är och alla har vi fått en gåva att förvalta...livet! Alla kan inte vara bra på allt men alla har vi nått vi är bra på!

Jag är inte rasist men jag tycker inte om vår kultur!
Krukmakaren