Det är måndag morgon!

                               

I helgen har jag haft fullt upp. Lördagen stod i utflyktens tecken då vi packade matsäck och lastade skidorna i bilen och begav oss ut i naturen. Vårvintern står i begrepp om att påminna oss om att det är den absolut härligaste tiden på året! Som småbarns förälder riskerar man att bli nitritförgiftad men lugn bara lugn...när barnen blivit lite större ...som mina kan man hitta på en massa annat man kan äta utomhus än hotdogs!
Några kilometer på skidor och sedan varmchoklad och pinnbröd med smör!
Vi har besök av en engelsk familjDet är fantastiskt konstigt att man ibland genom att visa andra vad man bör göra en solig februari lördag även påminner sig själv om de enkla grepp som finns att ta till för att få guldkant på tillvaron.

Som den Jämtlänning jag är lever jag i den villfarelsen att alla kan åka längdskidor. Dom som inte åker längdskidor kan men väljer att låta bli! Mannen i den engelska familjen har bestämt sig för att lära sig att åka längdskidor. Det är då man inser att vi har det hela gratis ...vi som får det från barnsben.

Krukmakeriet med café var i går söndag öppet, jag och Anna jobbade hela dagen. Vi firade alla hjärtans dag en dag tidigare. Muffins, tårtor och annat gott. Tyvärr hade vi inte så många besökare som vi hade hoppats på.
Alla hjärtans dag idag och jag har min mors gamla pälsmössa på mej för att hedra henne och min farfar. Farfar samlade under några år på sig dom mårdskinn som han sedan lämnade in hos en körsnär för att förära sina flickor varsin pälsmössa. Det var fem mössor som skulle sys! Min mor var så rädd om sin mössa att hon endast bar den vid högtidliga tillfällen. Idag har vi en fantastiskt vacker dag ...20minus, klarblå himmel och snö snö snö! Vitfrostade träd och vi firar dom vi håller kär! Idag bär jag min mors pälsmössa!

För att nu komma till skott i verkstan ska jag börja om där jag slutade sent fredag kväll! Det jag gjorde då har gått om intet och jag måste börja om! Krukan jag arbetade med då tog hela dagen att bygga och det känns tungt att kostatera att den spruckigt. Men ....
...det är bra för ödmjukheten inför hantverket och respekten för materialet. En liten titt i katalogen jag köpte på terracotta arméns utställning i Stockholm ger ett nytt perspektiv!/krukmakaren

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback