Nyss Hemkommen från en prommis på stan. Passade på att göra lite inköp till helgen samt strosa runt och önskehandla en liten stund. Innan kosan bar hemåt, så begav jag mig mot Muséet för det Lördiga besöket (alla bör göra),  på Söndagar är det stängt, för att insupa nya inslag i vårt ännu så krassa kulturliv på helgerna (räknar inte hockeyn dit).
Väl där blev det mumsigt värre. Hamnade i en vernissage och fick ta del av Ludwig Franzén och Stellan Schedins verk och presentationer. Sådär, får jag väl lov och säga, intressant att lyssna på deras syn på konst i allmänhet, och deras verk i synnerhet. Bra, men man får passa sig, kände igen lite överprentatiöst surr man höll på med på Prinsen i Stockholm på 80-talet, och då var man full, om de nu är nåt försvar.
Däremot kära vänner, så var Sanna håkansson en ljuspunkt i tillvaron, denna snöigt yviga Lördag. En liten, pedagogisk och vacker utställning  vid entrén av en nyutexaminerad glashantverkare med form och färgkänsla, fantasi och hängivenhet, vad månne detta bliva, impad!!
Annars så nystar vi upp livets trådar efter konstens alla regler och förbjudna tilltag på Godset. Jobbar vidare på utställningen som vi hoppas ska bli något alldeles extra.
 Att gräva och nysta i sig själv, tillvaron och förhållandet till vårt runda klot, är många gånger nog jobbigt och borde räcka att ställa ut som en installation. Distans till sig själv, ödmjukhet och tillit, är saker man lär sig med tiden. Det blandat med passion, hängivenhet, kunskap och en inte så liten gnutta kärlek till vad vi håller på med, gör allt trots allt uthärdligt.
Tog mej en komihåglapp på Muséet om två fantastiska filmer som kommer till Ö-vik framöver. Båda handlar om konstnärer, deras liv i och för konsten. Någon som känner Séraphine Louis, inte.., tänkte väl det. En udda och ensam kvinna som städade på dagarna och målade i starka färger på nätterna, stal blod från slaktaren att måla med, och terpentin från kyrkan, levde och verkade i Frankrike i början på 1900-talet, passion i sin linda. Den filmen visas på Muséet den 26/2, gå och se.
Också en vecka i sorg och komihåg. Lena Nyman, denna helt underbara kvinna lämnade oss för ett annat liv någonstans. Samma vecka har vi uppmärksammat Jussi Björling som skulle fyllt 100 om han levat. 
Ser framför mej en Lena Nyman, springandes över ett grönt groende fält mot ett öppet hav, där Tage Danielsson filar på en pamflett, medans Seraphine Louis slutför dekorationen i rödaste passion, på den vackraste av segelbåtar, och självaste Jussi Björling sjunger till hennes och hela besättningens ära, till havs.., underbart../eriksson