Döden var vanligare förr.

Den bodde i samma hus som vi.

Den gick genom samma dörr som vi.

Nu märker vi knappt om den vandrar förbi.

Det  tycks som om den inte längre fanns.

Döden har flyttat någon annanstans.

Torgny Lindgrens ABC bok sätter fingret på döden. I går fick jag veta om en kvinna som ligger för döden. Barnen vakar och väntar och sörjer. Idag fick jag veta att en god vän väntar barn. Alla unders mest magiska under! Man kastas mellan den djupaste djupaste sorg in i den ljusaste ljusa glädjen.....och det är det som är livet!

Vi har så lätt att möta glädjen men så svårt att möta sorgen. Helst av allt går vi en extra krok för att inte måsta konfrontera den som mist en nära. Varför kan vi inte vara lite modiga? Bara lite modiga? Många gånger behöver vi inte säga så mycket....det räcker många gånger att ge en kram eller varför inte bara säga som det är.....att det som hänt är fördjävligt!

Det som skrämmer oss när det gäller döden är att vi inte kan göra någonting åt den! Den är oåterkallelig. Vi är så vana vid att vi kan ordna allt. Allt går att lösa mer eller mindre.....men inte döden.

Vi kan inte med säkerhet säga vad som händer med oss på andra sidan!  Att tro är en sak ...men vi vet inte!

Allt detta gör att vi skyggar inför möten som berör något som ingen av oss kommer undan!

Hur ska vi då kunna hantera den dagen då det drabbar vår egen innersta krets?

Nu blev det en dyster text idag....det kan bero på de senaste två dagarnas händelser och att jag inför båda dessa möten känner starka medkänslor . Jag har upplevt båda situationerna och de har en lika stor inverkan på resten av ens liv. Man får uppleva och växa både i mötet med döden och vad det innebär att få bära fram ett barn.

Idag har jag skulpterat ett träd i lera som ska till en kyrka i Örnsköldsvik. Vid varje dop i kyrkan ska ett nytt blad fästas på trädets nakna grenar. Bladet bär det döpta barnets namn och dop datum. Under året kommer trädet att bära en allt tätare bladskrud. Stammen är vriden och krum. Barken gammal och grov. Barnen kommer att få trädet att grönska på nytt. Att få göra en skulptur till en kyrka känns otroligt roligt och det är ett hedersuppdrag.

Livets träd!/krukmakaren