Även en tusenmilafärd börjar med ett par steg, och idag så har jag då kommit en bra bit på vägen. Har fått en hel del uträttat när jag flängt runt stan och mött intressanta intressenter och bestämda beställare. Ingen risk för dötid nu framöver med utställningar, offentliga uppdrag som ska formas och slutföras, såå roligt.
Hur som helst, när jag springer runt som idag, eller snarare raskt promenerar mellan allehanda platser i denna stad, så är öronsnäckan med musik alltid med och ständigt närvarande. Allätare som jag är i det mesta, och då också i musiken, så blandas klassiskt med jazz, opera, rock och pop och mycket annat. Sarah Brightman, John Coltrane, Mozart, Bruce Springsteen, U2 och Trollflöjten i en saligt härlig röra.
Ibland får musiken en att minnas vissa saker och koppla dom till händelser av olika slag, men oftast ligger den där lite soft i bakgrunden och backar upp tankarna, som dyker upp kring det som nyligen har hänt eller komma skall.
Idag for mycket runt innanför pannbenet, kändes ibland som ett tvättprogram, med kulörtvätt, skölj och centrifug, när allt skulle nyanseras.
Kom då att tänka på vad det är som gör det här så väldigt intressant och lärorikt, det här med kreativitet och skaparlusta. Och då inte bara för och åt andra, utan också för sig själv och sitt ego, sin skönhet och vad det nu än månde vara.
Umberto Eco skrev för några år sen en fantastisk bok som heter "Om skönhet" (läs den!)Skönheten i samhället, konsten, poesin, erotiken och i olika kulturer och tidsepoker. Om hur vi ständigt strävar efter det "sköna" efter eget tycke och smak,att smycka oss och våra hem, eller att följa efter modevärldens ständiga växlingar.
Nu har Umberto följt upp med boken "Om fulhet", men den tar vi en annan gång.
Kom då att tänka på en film om paradisfåglar, där hannen kunde tillbringa dagar att smycka, dekorera, städa och piffa upp såväl skådeplats som bo. När sen honan kom och inspekterade, kunde hon på bråkdelen av en sekund avgöra om han var en duglig karl att para sig med. 
Jag såg det här första gången med ett kusinbarn, och när honan avvisade hannen, efter all utsmyckning och möda han lagt ner, så utbrister "Stoffe"; "men han städa ju, gills inte det"/eriksson