Valde mina vårliga dojjor dagen till ära och tog en skön stadspromenad bland takdropp, snöslask och upptinade Övikare.
Ledig Lördag och bara få vara, mixade ihop en härligt salig röra för mitt höger och vänster öra, 
med husgudar och gudinnor som Coltrane, Monica Z, Mozart, Gary Moore, Lars Gullin, Sade, Lisa Stansfield och någratill...
Så ut på stadens gator och torg via båthamnen, Arenan, sen Storgatan upp för en kaffepaus i Gallerian. Känns fint att läppja på en cappuccino medans man får chansen att bläddra i dagsfärska tidningar. Det är mycke nu, om och kring oss, i den så stort och så galet mångfacetterade världen.
Såg en artikel där Astronomerna på allvar nu tror, ja är nästan säkra på att hitta en till planet lik Jorden, man bävar!
Apropå vår planet, så har vi ju Månen som idag den 19:e, är närmare oss än vanligt och är tjusig värre, inte utan att man får både Vår och Månkänslor, nu när också Vårdagsjämningen kommer om två dar.

Är som sagt hemmavid och vattnar såväl dojjan som mina citrusar, och kommer nästa vecka att vara på Godset och jobba, innan jag än en gång åker upp till Umeå, för ännu en veckas studier inför projektet Skapande Skola. Tanken är att vi Konstnärer, Konsthantverkare, Formgivare och Kulturarbetare av alla de slag, ska när utbildningen är till ända, ut i skolorna och verka för nya tankesätt kring kreativitet, konst och kultur, estetiska läroprocesser.

Skitkul är det, framför allt att få träffa andra konst och kulturarbetare, och att än en gång upptäcka och komma till insikt om, att allt, precis allt är möjligt att gestalta, uttrycka och förmedla, och att alla kan!! Så nu ska här keramikas, skapas projekt och utställningsobjekt för glatta livet.
För mitt i allt kaos som många nu upplever, så finns trots allt nån sorts framtid av något slag, och man kan ju alltid hoppas att vi någon gång lär av historien, hoppas som sagt....

Och så var det Månen då.., mycket har skrivits, filmats, skapats och sagts om Månen, men jag drog mej till minnes en fin dikt och började söka  och vips så dök den upp.
Den är en aning lång, så jag har plockat ut fyra verser ur Rubaiyat skriven av Omar Khayyam på 1100-talet, vackert...

Den kväll, då ängsligt blek och hungertärd
den usla Ramazan gick ur vår värld,
i krukomakarns verkstad stod jag ensam
bland alla krusen kring hans kalla härd.

Där stodo krukor i varenda vrå
av alla sorter, stora liksom små.
Och sällsamt nog, ur några talet rann
men några hörde endast tyst därpå.

En kruka syntes mäkta vred
och skalv, så att han nästan fallit ned:
"De gräla på mej, för att jämt jag faller.
Är det då jag, som gjort mej vind och sned".

När världen så var nog berömd och hånad,
nymånen syntes, målet för vår trånad.
Då stötte alla krukor till varann:
"Till verket vänner! Nu randas vinets månad". /eriksson